Milda Makter - Bostonterrier      Om bostonterrier             uppdaterad: 2010-05-17

Fullt ös .......   medvetslös!Att kunna varva upp och flyga fram i lek och att i nästa stund komma på att killarna har lagt sig. Bäst att krypa till kojs! Det är en av bostonterrierns många positiva egenskaper.

I rasstandarden skriver man:

Bostonterriern är USA:s nationalhund, men rasen har sitt ursprung i England, där man tidigt intresserade sig för hundhetsning. För det ändamålet provade engelsmännen många olika raskorsningar. Den som i början av 1800-talet gjordes mellan bulldogg och den numera utdöda old english terrier ansågs lyckad och gav upphov till bostonterrierns anfäder. Även i USA blev hundhetsning populär, särskilt i och omkring staden Boston. År 1865 importerade man en hund, Judge, med ovannämnda bakgrund och han blev grundläggare till rasen bostonterrier. Rasen blev sedan föremål för en lokalt begränsad avel och kom härigenom att konsolidera sin typ, som numera inte visar särskilt stor terrierlikhet. Bostonterriern erkändes som ras av Amerikanska Kennelklubben år 1893.

Bostonterriern skall vara en livlig, synnerligen intelligent släthårig, kortnäst, kompakt byggd, kortsvansad och välbalanserad hund. Den skall vara antingen brindle, seal eller svart med välplacerade vita tecken. Huvudet skall stå i proportion till hundens storlek och uttrycket skall vittna om påtaglig intelligens. Kroppen skall vara ganska kort och väl samlad. Benen skall vara starka och välvinklade. Svansen skall vara kort. Ingen detalj skall vara så framträdande att den påverkar hundens proportioner negativt. Rasen skall ge intryck av beslutsamhet, styrka, energi och verklig stil. Hållningen skall vara ledig och elegant. God fördelning mellan färgade partier och vita tecken är särskilt kännetecknande för en god rasrepresentant. Vid bedömning av helhetsintrycket skall särskild hänsyn tas till balans, uttryck, färg och teckning jämfört med andra detaljer.
Den enda påtagliga skillnaden mellan könen är att tikens kroppskonstitution är något mer finlemmad än hanhundens.
Den linjesköna kortryggade kroppen hos bostonterriern i kombination med unika raskarakteristiska, som dess kvadratiska huvudform och käkparti och den iögonfallande teckningen, har resulterat i ett litet nätt och charmerande amerikanskt original - bostonterriern.

Rasen skall vara vänlig och livfull. Den har ett utmärkt temperament och är mycket intelligent, vilket gör den ojämförbar som sällskapshund.

På www.bostonterrierklubben.se finns den fullständiga rasstandarden.

Mina tankar och funderingar:

Bostonterriern är en utpräglad sällskapshund med mycket humor, vilket gör den till en utmärkt diskussionspartner vid fikabordet (man får svar och dela på bullen). Dessutom har de en stor portion energi både fysisk och psykisk, vilket gör den till det utmärkta sällskapet på lydnadsplan, agilitybanan och i svampskogen. Med egen vilja och envishet (hunden) kan relationen sättas på prov. Med kommunikation om hur och varför så kommer ni ha ömsesidig glädje av varandra. Bostonterriern är inte någon "hundgårdshund" utan vill vara tillsammans med människor. 

Bostonterriern ska vara nyfiken och mycket social med människor och andra hundar. Lek och "snacka med polarna" är något den uppskattar likväl som att få "jobba med huvudet" tillsammans med sin ägare. Stor vikt bör läggas vid mentaliteten.

Bostonterriern är en stor hund i litet format. Man ska inte döma hunden efter storleken, de orkar och kan bra mycket mer än man kanske tror. Fjällvandring sommar som vinter är oftast inte några problem. Dom har 4 ben så låt dom använda dem.

De dagar solen tittar fram brukar man hitta dem liggande i solfläckarna på golvet eller helst utbredda över gräsmattan eller någon annan solig plats. Att bostonterriern är soldyrkare och tycker om värme gör inte att de skulle lämpa sig bättre än andra att sitta kvar i bilen varma dagar. Hundar skall aldrig lämnas utan uppsikt i solvarma bilar!

Bostonterriern är i stort en frisk och sund ras. Självklart förekommer genetiska defekter som inom andra hundraser. Öppenheten mellan uppfödarna är relativt god varför de flesta av de hundar som drabbas är kända. Under många år har man jobbat med katarakt som rasen är drabbad av. 2004 gjordes en ny formulering i avelsstrategin gällande ögon så att vi har lättare att samla kunskap om defekten. Katarakten leder sällan till total katarakt. Man har hittat genen för ärftlig juvenil katarakt. En katarakt som uppträder i valpstadiet men är inte speciellt vanlig. SBTK rekommenderar att alla valpar ögonlyses innan leverans. Det finns möjlighet för DNA-analys i Sverige. Se SKK.se under Verksamhet, Avel för mer information.

Patellaluxation (knäledsfel) har varit ett stort ämne sedan 1970-talet. Patellaluxation kan ses som en genetiskt ärftlig defekt. En artikel skriven i Doggy-Rapport nr 4 /2004 och 2/2005 redogör för orsakerna till patellaluxation. se artiklarna: http://www.doggy.se/doggy_rapport/rapport0404.pdf  http://www.doggy.se/doggy_rapport/rapport0205.pdf   

En hund med en bra nostryffel har inga andningsproblem av knipta näsborrar. Den skall inte "snarka/snorkla" vid normal andning. 

Rasen är vidare drabbad av kejsarsnitt. De flesta uppfödarna jobbar för att försöka få fram självvalpande tikar. Orsakerna är flera till kejsarsnitten; värksvaghet (som kan ha fysiska orsaker), för trånga bäcken, för stora valpar och fellägen. Ett sätt att reducera antalet kejsarsnitt är att vara restriktiv i användandet av hundar som inte själva är naturligt födda. Att använda normalstora hundar med låg födelsevikt, där bäckenets form och höjd underlättar för en naturlig födsel.